Picture
Japp precis som det låter så har jag nu när kennelnamnet blivit godkänt skaffat en egen hemsida till kennel där även bloggen ligger numer :-)
Hemsidan hittar ni på: www.portwood.se
Bloggen hittar ni antingen genom att klicka er in på sidan och klicka på fliken blogg eller så på den här adressen om ni vill komma direkt till bara själva bloggen: http://portwood.blogg.se
 
 
Jaja, jag har inte direkt haft någon inspiration att blogga å sen sitter jag bara å väntar på den 1:a Maj och ett besked om huruvida jag kan publicera en hemsida med ny tillhörande blogg, därför har det heller inte blitt så mycket skrivet här. Saknar fortfarande Jens, varenda gång jag hör Septembers låt tänker jag på honom... Nu är det dessutom snart dags för Sollefteå cruising, förra året när han, Tom och Kricke åkte med oss va en av de bästa turerna. Kommer sakna som faan då känner jag :-(
Tyche är här, bor in sig och har sin egen lilla uppfattning om hur allt ska gå till och vara, jävla busfrö!! ;-) Får små dampryck ibland å tuggar en på handen eller byxbenet eller nåt annat bara för att säga typ: -Jag e uttrååååkad!!! Men han är så go å snäll så allt förlåtes =)
Har hunnit med hans 2:a Inoff idag där han BIR:ade över nån Cattamshund, vilket kändes bra ;-) Sen fick han HP och blev dessutom BIG-3:a så jag är jättenöjd över dagen. Han protesterade bitvis och busade för att han blev less å vänta, men hallå han är ju bara 10 månader :-P har en tendens att glömma bort det själv ibland ;-)
Så nu är det bara att ladda för den Officiella debuten, Piteå Nationella =) sen efter den blir det Vännäs som är nästa på tapeten... å sen rullar det på som vanligt i sommar :-P å förhoppningsvis kommer lilla tillskottet nån gång i höst då hoppas vi på =)
Så fort nästa lön kommer är det dags att ta tag i altanmöbeln, ska bli en väggfast hörnsoffa där det kommer rymmas massor me folk, bra inför kommande grillkvällar ;-)
Va ju på plantagen me morsan i Påskhelgen och jisses va pengar jag gjorde av med, men så fick jag en hel del också. Det blev 1 körsbärsträd, rödvinbärsbuske, 3 vanliga thujor som är satta framför hundgårdarna, blev så snyggt så jag ska köpa fler dit och sätta tätare =) sen 2 bollthujor och en pyramidthuja som är satta i partiet framför köket nu, plattor runt och thujorna i mitten och över allt ligger täckbark så det är snyggt, prydligt men framför allt lättskött. Köpte också nya amplar till bron som jag fyllde med Petunior och Penseér när dom gjort sitt blir det nog att sätta massa ampeljordgubbar där. Blev också en vindruvsplanta så får vi se om jag lyckas få den att bära druvor på altanen i sommar =)
Sen vart de ju typ 4 nya inneblommor också och krukor, några utelyktor m.m. som sagt pengarna rullade, men så blev det snyggt som attans också :-)
Jaja men nu vet ni läget, varför jag inte bloggat så rikligt på senare tid och att ja det kommer troligtvis mera efter den 1:a Maj hoppas vi på.
Nu ska jag fortsätta vila, halvdagen i ridhuset/växthuset på Nordvik tog knäcken på både mig å Tyche-man... :-P
 
 
Ja ska vi vara riktigt ärliga var väl beslutet fattat för ett tag sen, men denna vecka har vart en av de värsta... jag har våndats hela veckan, jag vet att innerst inne har jag tagit rätt beslut, men för den saken betyder inte det att det inte var jobbigt... jag har inte kunnat se på Glimma eller ens klappat henne för länge då jag börjat gråta av bara tanken på att hon skulle försvinna, trots att jag vet att det är det enda rätta. Det är inte schysst mot henne att alltid få komma i andra hand eller sista för den hand eftersom att det är fler hundar på väg in i familjen...när hon dessutom var så otroligt lättstressad som hon var, är det heller inte schysst att utsätta henne flör den stress nya hundar innebär inte heller att skjutsa henne vidare till ett jourhem i väntan på omplacering skulle troligen sänka hennes stressnivå... jag gav omplacering en ärlig chans men jag visste innerst inne att hitta en person som kunde ta hand om henne och jobba med alla hennes problem, stressen och separationsångesten skulle bli nästintill omöjlig.... och jag kan dessutom inte ha på mitt samvete att hon skulle hamna hos nån och eskalera och bli värre, kanske förutom att nafsas kanske bita... bara den tanken på att hon skulle hamna hos nån idiot som skulle ta valpar på henne, hon var inte riktigt stabil i psyket det vet dom flesta som träffat henne, men jag tyckte lika mycket om henne för det... :-( min älskade lilla toka... nu slipper hon stressa och kan bara slappna av och sova lugnt... hon kanske till och med får träffa Jens, jag intalar mig att ett sådant ställe finns där hon kan få ro hon också... Men just nu är allt skitjobbigt!!!! Tack o lov har jag många runt mig som förstår och jag har massor att fokusera på, så allt inte bara är ledsamt.....  men såna här beslut är aldrig roliga att fatta vare sig de skulle röra sig om ålder eller annat på ens bäst 4-fota vänner.... älskade, älskade pälsboll!! :-'(
 
 
Ja ni vet som sagt att dagarna rullar på... jag har fått börja jobba på Mjälloms Tunnbröd i förra veckan, riktigt najs! Har fått skriva papper fram till den 27/5 så det känns riktigt roligt =). Liiiite läskigt är det att stå själv när man ska byta av fika, tur jag har fått gå bredvid snälla Malla som har visat hur man ska göra och lite vad som kan hända. Men det ger sig säkert med tiden det också.
Jag sitter ute i Chokladdoppen och jobbar, doppar och packar chokladcrisp hela dagarna, gansk skönt och roligt jobb :-)
Nu den här veckan har det vart jobbigt i omgångar, har tänkt mycket på Jens, saknar honom... men det känns otroligt skönt att familjen fått veta att det fanns ärrbildning på hans hjärta, han varma fina hjärta... det som hände hade kunnat hända när som helst, i bilen, på jobbet, ja vart som helst, en liten klen tröst men ändå... nu känns det som att man verkligen kan vara tacksam för tiden vi fick med Jens här på jorden för som många av hans vänner skrivit och sagt, Jens levde verkligen varje minut! Och det är det som spelar någon roll... skickar mina tankar och kramar till N och Jens familj... ta hand om varann...
Ja jag har som sagt fått för mig att nu ska jag ändra om hemma igen, ska städa ur vårt förråd som faaan imorrn, slänga allt rat och se till att sånt som inte används jämt får plats där inne.... hahaha snacka om att jag älskar att göra om hemma, finns de nå roligare än å möblera om typ :-P så imorrn åker jag till Övik och hämtar det här bordet med stolar:

När jag hämtat det så åker jag på Jysk och köper denna till hallen istället för garderoben:

Plus att innan jag åker hem så ska jag hämta upp de här soffbordet, kommer bli riktigt najs!

 
Dagarna går... 03/06/2011
 
Vare sig man vill eller inte så går dagarna, dagarna har hittills hunnit bli veckor, till och med en månad.... helt ofattbart. Samtidigt som att man självklart förstår att alla börjar gå vidare, vardagen rullar på i invanda spår..... så förstår man ändå inte... Faan också!! Att man aldrig ska få höra dig skratta igen.... jag fattar nog fortfarande inte, stannar upp nån gång om dan och tänker på dig och saknar dig... men vi kan också prata om dig och skratta åt alla upptåg du hade för dig, för var det/är det något man gör när man tänker på dig så tänker man på den glädje du spred.... du bjöd på dig själv och struntade i om du såg löjlig ut, för du skrattade precis lika mycket med oss åt dig själv...

Som sagt vardagen rullar på... fick veta i fredags att Tequilas blodprov blivit försenat på grund av all snö där nere till labbet så dom hade inte hunnit analysera det ens... med andra ord fick jag boka om mina flyg igen.... suck... kändes verkligen som en helg i motgångens tecken det här. Helgens + är att jag fick besök av Olga och Tenny, hon är en underbar människa som alltid kommer vara välkommen här hos mig =) och Ten fick mitt hjärta att smälta såklart, fina fina killen... Dayze tyckte grabben va lite frän och säkert lite snygg också ;-) de tyckte iaf. jag, snygga grabben :-)
Denna vecka ska spenderas att vänta på svar från Italien, boka in de sista träffarna inför uppfödarutbildningen, vänta på ett till trevlig besked som jag har lite hum om redan... ;-) mer info om det kommer så småningom. Sen längta till 3:e April... =)
Har lite andra småsaker, lite smått och gott som ska börjas planeras med också, men som sagt där kommer besked längre fram... :-)

 
 
Har nyss kommit hem från begravningen... min första begravning, trodde aldrig i mitt liv att min första begravning skulle vara din... Låtarna som spelades var perfekta och passande, alla blommor var så vackra... Allt som dina nära och kära satt fram som representerade dig och den du var..... kan bara säga perfekt... Hela kyrkan andades dig Jens... för en liten stund kändes det nästan som om vi alla fick vara nära dig en sista gång. Kyrkan var fullsatt med vänner, släkt och familj... Dina korgar var fyllda till brädden med rosor, jag satte ner en ros från både mig och Conny, han ville så gärna komma... jag smekte din kista innan vi gick ner och satte oss... nu sitter jag med tårarna rinnandes igen....... nu är det verkligt... det här är på riktigt.... det är ingen mardröm. På något vis går ju liksom nästan allt att förneka in i det sista... men nu går det inte mer... Älskade vän...
Mina tankar/våra tankar är hos de dina Jens...

If tears could build a stairway,
And memories a lane,
I´d walk right up to heaven,
And bring you home again.

You never said I´m leaving,
You never said goodbye.
You were gone before I knew it,
And only God knew why...
 
 
Picture
Ja... Jens det är snart 3 veckor sedan du försvann från oss...det värsta är att på fredag är det tänkt att vi ska ta farväl, säga hejdå och vi ses på andra sidan... men jag fattar det ta mej faan fortfarande inte, hur kan du vara borta? Hur kan du inte finnas? Hur slutar man bara existera? Det känns fortfarande bara som att det är länge sedan man såg dig... är rädd att det kommer bli så verkligt det nånsin kan bli på fredag... det känns jättejobbigt, jättetungt, varför ska vi säga hejdå, vi ville ju inte ens att du skulle gå? Men visst är det så att man måste släppa och gå vidare men hur kan man göra det när man inte ens riktigt förstår...? Jag fattar det inte ens när jag ser Nadja, hur kan jag se henne utan dig? Det funkar ju inte, det var ju ni...
Jag vill bara skrika, VILKEN JÄVLA SKITVÄRLD VI LEVER I, ORÄTTVIS OCH JÄVLIG!!! För hur kan det vara rätt att du ska tas ifrån alla som älskar dig till förmån för alla andra idioter i världen som gör att man vill återinföra dödsstraff... hoppas ingen blir stött av det jag skriver, men ilskan tar över när man tänker på orättvisan.... varje gång jag skrivit ett inlägg och fått ur mig lite ord och känslor, sitter jag som i en dvala efteråt, det tar på krafterna att skriva om allt, men samtidigt måste jag så jag inte stänger allt inne... det känns också otroligt skönt att få sätta ord, bokstäver i ett sammanhang så man själv kan läsa, begrunda och försöka förstå.... Det värsta är att senaste dagarna har jag börjat få skuldkänslor... jag sysselsätter mig så gott det går om dagarna men rätt vad det är kommer jag på mig själv att jag inte tänkt på dig på en timme... och jag känner mig skyldig, för att det redan känns som om jag håller på att glömma... jag vet att det inte är så såklart och att det sista du velat var att jag, någon, skulle känna sig skyldig över att inte tänkt på dig varje minut av varje dag, varje vecka... För du var en sann solstråle, du spred glädje vart du än kom och var absolut inte rädd för att göra bort dig, huvudsaken någon annan blev glad eller fick sig ett skratt.... Underbara människa.... Vi saknar dig fortfarande.... Älskade vän...

 
2 veckor.... 02/09/2011
 
Picture
Ja 2 veckor... vare sig man vill eller inte så går tiden, klockan tickar... vet du/ni jag kom på mig själv med att sitta i bilen idag efter en promenad... och där var den helt plötsligt, din låt, den du alltid nynnade på, ibland skrek från taknocken på jobbet... Mikrofonkåt med September... jag har fått så fina kommentarer om det jag skrivit, att det berör... jag blir glad att det jag känner går ut genom orden på skärmen, att ni känner igen er, eller förstår... det betyder allt! Men det är även ett sätt för mig att bearbeta det som hänt... för varje dag som går blir det mer och mer verkligt... det är så konstigt att från ena veckan får höra nåt tok som Jens gjort på jobbet nästan varje dag... till att inte höra något alls... Hur fan begriper man att nån faktiskt är borta? Inte kommer tillbaka från ledighet eller sjukskrivning?.... jag har läst alla annonser i tidningen och när jag gråtit klart efter att ha läst den första fortsätter det på samma vis efter att jag läst de övriga publicerade... Nadja har valt en text som går raka vägen in i hjärtat... jag behöver bara tänka på orden så rinner tårarna igen... jag kan komma på mig att läsa kommentarer Jens skrivit på statusar, foton m.m. och jag nästan hör honom i huvudet... som sagt jag har fortfarande inte tittat på videoklippet, men snart kanske jag orkar... fick ett videoklipp av Ullis häromdan från vår svensexa/möhippa där du var med Jens... du va så glad, skrattade, härjade med Henke i Stånk-Tommyoverallen, trots att tårarna kommer av sorg så är jag också oerhört tacksam över att du/ni var med på vår gemensamma fest och på vårt bröllop, det kommer vi alltid att minnas, att ni delade "vår" dag med oss... Ni har för alltid platser i våra hjärtan, underbara, underbara människor, vänner....
Jens du är lika saknad idag som för 1 vecka och 6 dagar sedan..... We still miss you...
citerar en text ur en Madonna-låt: "-....time goes by, so slowly... time goes by, so slowly for those who wait....
Ta vara på livet, va försiktiga... men låt inte rädslan för vad som kan hända göra att du inte lever livet fullt ut....


 
 
Picture
Ja idag var det minnesgudstjänst i samband med ordinare gudstjänst i kyrkan... Jättemånga släktingar och vänner hade kommit för att tänka på dig och hedra ditt minne Jens... När prästen sa att en församlingsmedlem hade avlidit 23 år, 3 månader och 6 dagar gammal kände jag gråten i halsen och tårarna bränna bakom ögonlocken... ett styng av ilska träffade mitt hjärta igen, varför du, så ung, full av liv... i kyrkan tänker ni då kanske men ja faktiskt, för jag har fortfarande svårt att tro på en gud som låter sånt här hända... sedan fick vi välja om vi ville ta nattvarden eller tända ett ljus, vi tände ljus... Jag kan med lätthet säga att där stod minst 50 brinnande ljus när alla gått fram.... alla brann dom för dig Jens.... vi saknar dig så... det gör så ont att se dina allra närmaste vara så ledsna att där finns ingen tröst, kunde jag bära bara en tusendel av deras sorg och saknad efter dig skulle jag göra det utan att tänka efter... Allt för att göra det lättare för dem att ta sig igenom det här som kallas livet.... om några veckor, dagar, är det tänkt att vi ska ta farväl och fortsätta på vår väg genom tillvaron... Hur tungt det än är så vet jag att det måste ske... kunde jag vrida tillbaka klockan bara så vi alla skulle få säga till dig vad du betydde för oss så skulle jag göra det.... men det går inte.... Livet är en smärtsam skola, när man tror att man klurat ut vad meningen, syftet är, då får man sig en käftsmäll så man ligger raklång och sen är det upp till dig själv att ta dig upp, kravlandes, eller krypandes men upp ska man... tills det är dags för nästa "lektion" i livets skola....
Vi saknar dig så mycket att ord finns inte att beskriva hur mycket...
Vi tänker på dig och de dina jämt... Jens, jag hoppas och tror att vi ses igen, nån dag, en vacker dag...

 
 
Picture
Jens.... en vecka har gått sedan jag fick det värsta samtalet i mitt liv... jag förstår fortfarande inte att Henke aldrig mer kommer stå utanför din och Nadjas lägenhet och vänta på dig, för du har försovit dig....Jag kommer inte att få fler roliga MMS med dig som huvudperson där ni hittar på nåt larv för att få ett brejk på jobbet...Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på att du inte kroppsligen kommer att vara med på våra firmafester, cruising-rundor m.m.... jag vill fortfarande inte förstå... Det finns inte en minut av en endaste timme då mina tankar inte vandrar till Nadja och dina föräldrar... jag tänker på dem jämt, hela tiden, dig också... Jag känner mig oerhört maktlös, jag vet inte vad jag ska säga eller göra för jag vill visa respekt mot de dina, men samtidigt vill jag inget hellre än att dom ska veta att vi finns här, dom saknar dig, vi saknar dig... för alltid. Du kommer för alltid vara en del av allt du lagt ner din själ i, du finns i golv, väggar och tak.... Mina tårar rinner för dig men också för oss, alla de dina som är kvar här och tvingas kämpa med sorgen och saknaden efter dig.... det ska du veta Jens, du lämnade ett STORT hål efter dig, det kan ingen säga emot.... en krater som vi inte vet hur vi ska varken fylla eller överbrygga, du var One Of A Kind, jag kommer aldrig finna en människa som dig igen... och det skrämmer mig... Det kommer aldrig finnas någon som kan ersätta dig eller ta din plats... Jag saknar dig, vi saknar dig... älskade underbara vän... Jag har fortfarande inte tittat på filmen från nyår där du är med... för jag vet inte om jag orkar ännu, än så länge minns jag ditt skratt, hur du lät.... den dagen skulle glömma det har jag minnet kvar.... bilden jag lagt upp är från Sollefteå cruising -10 en av de roligaste turerna vi gjort, precis såhär vill jag minnas dig... Är så glad för alla minnen du gett oss, hade gärna viljat ha fler till samlingen för jag vet att du hade bjudit på många fler om du fått chansen... Minns du Stampa Med Leroy?? Det gör jag och det kommer jag aldrig glömma!!! Krama alla vi känner i himlen och vaka över oss allihop, men se till att du håller ett extra öga på din underbara flickvän och familj, de behöver det verkligen nu, mer än någonsin.... R.I.P. Jens Lundström...